Hundträning är kul. Hundträning ska vara kul för både hund och förare.
Jag har fått många frågor ang min och Fräcks debut och många frågor om när vi ska tävla igen. Debuten är knappt värd att tala om även om det finns delar som faktiskt gick bra och som borde värderas högt av mig. Bara det att han låg platsliggningen borde vara en liten vinst då det är ett moment vi fått lägga stor vikt vid av den anledningen att Fräck lätt blivit för bekväm. Fotgåendet var långt ifrån perfekt men många delar kändes riktigt fina och helheten kändes bra men jag har svårt att se det ur just den vinkeln. Mina känslor slår knut på mig själv.
Jag har ingen planerad tävling. Ingen anmäld tävling. Kanske borde jag tänka om och lägga ”all in” istället för att göra som nu men det funkar inte utan det slår på en spärr hos mig. Vilket det tidigare inte har gjort. Jag har vanligtvis fruktansvärt kul med Fräck och jag riktigt njuter av varje träningspass. Han gör mig glad. Glad inifrån hjärtat och själen och det riktigt känns. Jag blir fylld av lycka, lycka över att jag får dela min vardag med en riktigt glädjespridare.
Men någonstans så försvinner all tjusning och all glädje och det är inte så jag vill ha det. Jag måste lära mig att släppa all stress som kommer i samband med all press jag känner främst ifrån mig själv. Jag tror att alla kräver enorma framgångar, toppen resultat av mig, jag tror att alla kräver att det måste gå bra och att vi ska klara av allt. Jag tror att folk ser ner på mig och tänker ”Hon borde börja med något annat”, ”Hon är inte riktigt klok som tror att hon kan något om hundträning.”, ”Hon är ju totalt värdelös och förstör för den där hunden” och det där är bara några av mina egna skapta tankar. Känslor.
Jag vet att det alltid finns folk med åsikter och det är ju helt okej med åsikter, alla tycker inte om samma sak och tur är väl det. Mitt problem är att jag inte lyckas styra över mina känslor och tankar utan de svämmar till slut över och får mig att intala mig att jag är totalt värdelös. För det är ju precis det jag tror att alla andra tycker.
Jag har aldrig haft dess problem med tidigare hundar som jag tävlat. Kanske var det för att jag själv gick ut med en helt annan inställning och faktiskt kunde känna att ”det spelar ingen roll om det går åt skogen. Vi har förhoppningsvis kul i alla fall”, för visst gick det åt skogen under en del tävlingar, men de ”misslyckandena” tog jag inte lika hårt. Jag kunde tänka mycket mer rationellt.
Vi ska tävla igen. Fräck är en riktigt bra hund. Han är mycket hund. Han ger mig ofta nya utmaningar och lär mig att tänka ännu bredare. Jag måste lära mig hur vi på bästa sättet ska hålla ihop tillsammans. Men den största grejen jag måste lära mig är att försöka släppa alla mina egna krav, min egen press för den ger mig inget annat än ångest och sänker mitt självförtroende ännu mer. Spärrarna växer.
Men tills vi kommer dit, tills jag känner att jag är redo igen så ska vi bara träna på och försöka att ha fruktansvärt kul tillsammans. Brukar sitta och titta igenom gamla filmer, de får mig att le. Han ser glad ut. Jag ser glad ut. Vi ser ut att njuta av att vara i varandras sällskap och det är det som räknas.